Det var en gång…..

….i början av 1800-talet, då det föddes en pojke som döptes till Per. Det låter kanske konstigt men denne Per hade en äldre bror som också han hette Per. Varför två pojkar i familjen, med efternamnet Nilsson, fick heta Per var att när den yngre brodern skulle komma till världen var den äldre brodern mycket sjuk, ja nästan döende, så föräldrarna trodde att de skulle mista honom. Men ödet ville annorlunda. Den äldre Per frisknade till och för att skilja de båda pojkarna åt kallades de Store Per och Lille Per. Båda blev skräddare.  

Skräddaren Store Per Nilsson gifte sig år 1827 med en kvinna från Kiaby som hette Bolla. De bosatte sig i Södra Mellby by, i gathuset numera 6:21 och fick en dotter den 17 februari 1843 som fick namnet Hanna Pärsdotter. Hanna gifte sig år 1867 med skomakaren Anders Månsson och övertog då fastigheten i gathuset i Mellby. Hannas man Anders bedrev där skomakeri. 

När det nya kyrkbygget i Södra Mellby kom i gång år 1885 började Hanna Månsson att baka bullar och "fina" bröd, som hon sålde till byggnadsarbetarna, och startade därmed nuvarande MELLBYBAGAREN.

Ja, Hanna bakade och sålde bullar och hennes man Anders, som fortfarande var skomakare, drog mest omkring i gårdarna i trakten och lagade seldon och skor. Hannas bagerirörelse var till en början blygsam för hon skötte även hem, man och fyra barn varav ett, en pojke, dog vid 8 års ålder. 

När Mellby nya kyrka stod färdig år 1887 måste Hanna skaffa andra avsättningsmöjligheter för sitt bröd. Man bar då brödet i korgar till Kivik och sålde det där. Brödet kallades då i folkmun "skomagarekagor", eftersom Hannas man Anders fortfarande höll på inom sitt yrke. 

Brödförsäljningen ökade och man började köra till Simrishamn en gång i veckan med ett lass bröd så stort  som en dålig hästkrake orkade dra. Och i Simrishamn sade man "Mellbymannens bröd" och inte längre "skomagarebrödet". 

Hanna och Anders fick år 1879 en son som också han fick namnet Anders och år 1889 en dotter som fick namnet Johanna. De deltog också, kring sekelskiftet aktivt i rörelsen, som stadigt ökade. 

Omkring år 1910 arrenderade Anders Andersson närbelägna Klockaregården i Södra Mellby, som han innehade till år 1938. Nu hade man flera hästar till förfogande. Mjöl kom per järnväg till Vitaby där man hämtade det och all ved kördes från Christinehofs skogar. El och olja var på den tiden främmande begrepp. 

Sonen Anders gifte sig år 1913 med en flicka från Brantevik vid namn Angeliè. De drev sedan tillsammans med Anders syster Johanna bageriet fram till år 1919, då Johanna gifte sig och flyttade hemifrån. Angelie´s far som hette Ludwig Arndt och kom ifrån Tyskland och var så att säga allt i allo till yrket, hade även på lediga stunder sysslat lite med bageriyrket. Han hade med sig ett recept från sitt hemland, som var ett alldeles utmärkt bröd för bl.a. sjöfarare eller folk i allmänhet som var hemma ifrån länge. Detta bröd som var bakat på bara rågmjöl blev sedermera den kända goda och berömda Mellbykavringen. 

Allt var tungt och arbetsamt eftersom att inga maskiner fanns, och pigor och drängar måste anställas. Anders och Angeliès son Agne föddes år 1916 och började i bageriet år 1931.

Bilarna hade nu gjort sitt intåg i näringslivet, men Anders ville inte köra bil så det dröjde ända till år 1935, när Agne tog körkort, innan en bil anskaffades. Det var en personbil med märket Nasch och den ändrades om provisoriskt för brödutkörning. På den tiden var inte bestämmelserna så stränga som de är i dag.

Under krisåren i början på 30-talet så sjönk omsättningen kraftigt, och ett slut på det hela var nära förestående. Diskussioner fördes om konkurs skulle begäras. Det ena företaget efter det andra gick omkull. Som räddningsplanka försökte man baka bröd åt lantbrukarna. Man hämtade mjölet hos lantbrukaren, eller på kvarnarna runt om i trakten. 

För 10 kg mjöl lämnades 13 kg bröd, och så betalades baklön(30 öre per 3 kg bröd). Men man överlevde de svåra åren och knegade vidare, omsättningen ökade efter hand, och år 1938 lämnades lantbruket och dess bekymmer. 

Tillbyggnad och diverse reparationer av bageriet gjordes år 1939, lagom till att man övergick till kristidens nya bekymmer med ransonering och kuponger. Då kunde allt säljas, men ransonering och kuponger bromsade upp försäljningen. Det som det fanns mest av var sirap, som man kunde byta mot andra varor, sirap användes nämligen inte i brödet på den tiden. 

Anders Andersson dog år 1941 och Angeliè och sonen Agne drev bageriet fram till år 1944, då Agne gifte sig med Dagny Persson från Grevlunda. Nu började en ny uppgång ekonomiskt sett. Dagny gick konditorikurs och försäljningen av småbröd, mjuka kakor och tårtor började, och försäljningen ökade snabbt. 

År 1947 anskaffades den första maskinen i bageriet, en degältare. Därefter anskaffades vispmaskin och andra hjälpmedel efter hand. Agne och Dagny Andersson fick två söner, Per-Anders 1947 och Ingvar 1950, som vid avslutad skolgång började hjälpa till både med bakning och distribution. Kavringen, "Mellbykavringen" fick en enorm spridning under 50-, 60- och 70-talen, och en god reklam alldeles gratis fick man genom Frithiof Nilsson "Piraten".  

Genom honom erhölls också Gastronomiska Akademiens Diplom, som då delades ut för första gången till ett bageri. Med diplomet följde en skrift att priset erhölls för att upprätthålla traditionen att baka Skånskt rågbröd, samt ett penningpris på 1000 kr. Sonen Per-Anders lämnade bagerirörelsen år 1969, medans hans fru Margaret, ”Greta”, bla tog hand om kunderna i butiken mellan åren 1982-2015. 

Samtidigt började en vidareutveckling på mera fiberrika brödsorter, som låg mycket i tiden just då, och detta visade sig närmast bli en succé. Försäljningen sköt i höjden och kundregistret blev betydligt större. Distributionen till andra butiker skedde i stort sett över hela Österlen. Allt detta ledde till att Ingvar fick utmärkelsen Sandals Foundations diplom för att: 

" föra baktraditionen vidare på ett klassiskt & traditionellt sätt, utan att dra ner på varans kvalité "

1993 började Ingvars äldste son att arbeta i bageriet. Han var då utbildad bagare och konditor. Johan ersatte farmor Dagny, som för övrigt är ansvarig för konditor sidan, och är den i dag som tillverkar våra tårtor och som har ett övergripande ansvar över verksamheten. 1996 började Daniel, Ingvars yngste son i bageriet. Han var då också färdigutbildad bagare och konditor. Han började i bageriet med utgångspunkt på att, ansvara för distributionen ut till olika kunder över Österlen. Han är den som ansvarar för att det blir några bröd och bullar bakade och får igång verksamheten långt innan det ljusnar.

• 1999 började Linda, Johans fru i bageriet. Konditori som huvudsyssla. Nyåret 2011 tog sönerna Johan och Daniel över verksamheten. 
• 2016 började Jane, Daniels fru i bageriet.  
• Hon tar hand om kontoret och kunderna i butiken. 
• Utbyggnaden har fortsatt under brödernas regi. 
• Där har gjorts kontor och lager på ovanvåningen. 
• Och 2018 gjordes en tillbyggnad med kök och omklädningsrum.  

Året 2020 jobbar Ingvar fortfarande kvar som glad pensionär med kavring och bröddistribution som huvudsyssla. MELLBYBAGAREN har öppet under hela året och framför allt under sommarhalvåret så kan man nog säga att kunderna vallfärdar till Södra Mellby, för att inhandla bröd och kakor. Ibland ringlar sig kön av kunder till den lilla butiken, långt ut på vägen. 

För att hinna med alla kunder och beställningar måste vi hela tiden vidareutvecklas, och ta hjälp av allt fler moderna maskiner. Men trots all denna nysatsning så är recepten och smaken på bröd & kakor sedan ursprunget då bageriet en gång startade. Detta var en berättelse om det lilla 135 åriga bageriet som ligger på backen i den lilla mysiga byn Södra Mellby på Österlen. 

Skriven och redigerad av Agne 1985, Ingvar 2008 och Johan 2020.