Så gick det till när farfar var ung

Här under denna flik kommer jag att berätta om vad som hände omkring bageriets verksamhet förr och nu. Mycket jag kommer att nämna är i skrift på riktig skånska så jag hoppas att ni förstår vad jag skriver.

Jag har ju ganska lång erfarenhet av bageriets historia, både som barn och som arbetande. Jag drev själv bageriet i nästan trettio år från 1981 till 2010, då jag lämnade över rörelsen till bägge mina söner Johan och Daniel.

Skulle ni ha synpunkter eller några frågor, så är jag tacksam om ni gör detta på min privata e-mail, så slipper vi belasta företagets.

Jag hoppas att ni tycker att det skall bli en intressant läsning och ni följer med i historiens tidevarv.
Jag skall försöka att till en början göra en uppdatering en gång i månaden.

Ingvar Andersson

Mellbybagaren julskyltning på 50 talet

När julen nalkades var det en stor tid för julskyltning, så även i Södra Mellby. Det var mycket noga att skyltfönstren täcktes med brunt ogenomskinligt makulaturpapper, så att ingen skulle kunna kika in och se vad årets skyltning skulle bli. Det var likadant i alla byns 4 affärer, alla var lika hemlighetsfulla. I bageriet planerades det i flera veckor innan den stora julskyltningsdagen. Man sågade ut runda trätex skivor som sedan kläddes med marsipan och dekorerades till fina jultårtor. Man gjorde tomtar, och grisar i marsipan. Man bakade pepparkakor både stora hjärtan, gubbar och gummor och grisar, som sen dekorerades fint av florsocker. Man bakade bröd, lussekatter, och saffransflätor, och penslade det extra med brödglans, se de skulle se riktigt läckra ut, där de låg till skyltning i fönstret. Far han hade sågat till en stor masonitskiva som han la vid fönstret och förlängde fönsterkarmen. Mellan fönstret och disken var ett litet mellanrum som kunde passeras när man skulle gå på andra sidan disken. Detta mellanrum blev nu blockerat av fars masonitskiva. Den klädde han med fint julklappspapper och när han var klar kom mor in och fick syn på detta så sa hon, Nämen Agne nu kan man ju inte gå förbi där, du har ju blockerat gången hur skall man nu kunna kumma förbi där?, frågade hon. 
Ja, sa far, ha ska du där o gorra nu då?
Ja man behöver ju alltid kunna gå runt om man ska hämta nud po annra sian, sa mor.
Ja då får du väl lua runt om då, sa far.

Mor vände på klacken och gick därifrån, och skivan blev kvar där den var. Man skyltade upp med allehanda frukter som klementiner, dadlar, vindruvor, bananer, fikon, och allehanda nötter, som bara fanns på den tiden just över jul. Det sista far gjorde var och
klädde fönstret utifrån med grankvistar som han spikade fast i listen vid fönstret. Far och hammare har aldrig varit två saker som gick bra ihop, inte heller ett år, då han spikade ett spik för nära fönstret och det gjorde att fönstret sprack. Som tur var så fanns det en snickare, Alvin Persson i byn, som fick göra en akututryckning och sätta in ett nytt fönster samma kväll, så det blev julskyltning detta året också. När sen allt var klart långt ut på lördagskvällen, tog man bort papperet och gick ut på vägen och tillsammans tittade på vår egen julskyltning.
 
Sen var det dags för vandringen genom byn och titta på de andra handlarnas julskyltning. Det fanns då alltid mycket folk ute, som också kommit ut för att titta på årets julskyltning. Man träffades och pratade och alla som vi träffade tyckte att Mellbybagarens julskyltning var klart bäst. 

Det var vad de sa då till oss, men de sa kanske nåt annat när de mötte Pettersson, s. Larsson, s eller Månsson, s Men mor och far var glada, att de kunde lägga ytterligare en lyckad julskyltning bakom sig.

Hemsida & Design av Intendit Webbyrå